Åsikter

Har alltid varit av den åsikten att ju mindre "stuff" du sätter på hästen nä du far och rider destu bättre. Såklart basic sakerna, sadel, träns och enligt behov skydd men allt annat som folk nuförtiden palttar på sina hästar. Allt från grammaner till gummiband till alla möjliga specialbett hit och dit går mej på nervena. Visst nog rider jag också med gramaner om jag skall  korrigera hur hästen bär sej tillexempel. Gummiband använder jag vid longering, bara för att om jag inte har dem så lutar min ponny så mycket innåt på cirkeln att hon nästa dag är styv och stel och väldigt svår riden. Nu pratar jag om de ryttarna som dagligen sätter de där gramanerna på för annors går hästen med huvudet i luften. Eller dagligen väljer det hårdaste bettet för annors springer den iväg under dej. Är starkt av den åsikten att genom att RIDA hästen rätt så får man ner den i samma form som med gramanerna. Det handlar bara om att ha tålamod OCH hur bra känns det inte när du får din häst att gå i form UTAN de där gramanerna? Eller när du får din häst att hållas under dej i ett samlat tempo på ett vanligt två delat bett? Den känslan är obeskrivlig. Det är då man känner sej som en värdig ryttare. Därför förstår jag inte de där mänskorna som väljer att dagligen spöka ut sina hästar med diverse hjälptyglar bara för "den går så mycket bättre då" eller "ja orkar inte strida med den". Varför inte kämpa? Varför inte en gång få DIN vilja igenom? Nästa gång kanske det inte är lika svårt? Det kanske till och med räckte med den där ENA gången för att få din häst att förstå att det är bekvämare för den själv på det här sättet och du bara vill dens bästa. 

Jag tycker om att kämpa! Att faktiskt måsta rida hästen eller ponnyn jag sitter på. Inte få något gratis. För sen när de funkkar är det underbart, och känslan du får när du vet att det är DU som fått hästen att röra sej som den gör. Inga hjälptyglar eller hårda bett utan bara DU! 

Min åsikt bland med alla andras. Finns lika mycket åsikter som det finns mänskor. Om ni är av samma åsikt eller inte så kan ni lämna en kommentar och berätta varför. 

Till dagen. 

Jobbade enda till halv 3 idag. Måste jobba in en par timmar på fredagen. Oh well... 

Körde via posten på vägen till stallet och plockade upp mitt hööks paket som kommit! Där låg en massa täcken, lite man och svans salva en ny kortare sadelgjord åt Choko och en bröstrem-martingal. Oooooohhh en hjälptygel! Jag som just pladrat om hur mycket jag hatar dem... Hehe

Nå mockade snabbt boxarna och tog sen in monstren från hagen. Testade alla täcken som alla passade som gjorda åt d.

Awesome! Borsta ponnyn och började klä på henne sadel och träns och skydd. Sen passade jag in martingalen och stack iväg till planen. Ja vet vad ni tänker "va fan gör hon me en martingal nu då om hon hatar hjälptyglar" o nej ja hatar dem int, men jag använder dem till det dom behövs för. De heter väll HJÄLPTYGLAR for a reason?!!? Choko viftar alltså massor på huvudet då man rider, eller massor och massor men så mycket att jag vill försöka korrigera bort det. Började rida henne på en 8 för att mjuka upp. Hon knyckte en gång med huvudet, två gånger, tre gånger och sen var det slut. Inte en enda gång till. Hon helt enkelt fatta att jaha det går inte och gav sej. Hon var UNDERBAR resten av passet och både ponny och ryttare blev riktigt svettiga. Hoppade av och ledde henne hem från planen. Väl hemma i stallet fick hon nya fleecen på sej, bakbenen lindade och några morötter i matskålen.

När jag var klar var det redan så mörkt att jag inte kunde rida startti. Vilket var super synd. Men släppte ut honom på gården en stund så att han fick lite sträcka på benen. Fast han nog nästan bara åt gräs. Borstade honom och lindade hans bakben. Hoppas dom är mindre stockar imorron. Värmebandage hjälper åt honom de flesta gånger så fingers crossed. 

Matade ännu sen kvällsmaten åt dem och stack hem. Sitter nu på sängen och gäspar som en tok. Skall nog söka mej i säng nu. Det här inlägget blev längre än ja tänkte. Skulle bara skriva ett par rader. Och det blir bara längre när jag svamlar på här... 

Nu natten! 

Ciao!